Jag vet inte om det är för att jag är den som bestämmer eller om det är för att dom är vana, men dom äter, även om det går månader imellan. Saston kan va lite kräsig första dagen, men sen går det över. Julle får en smärre chock och undrar vad man håller på med första minutrarna och Monark äter vad som helst.

 

Men fördelen med just rått är att jag slipper det här jävla kastrattjatet om mat 24/7. Julle älskar mat, han tror att varenda rörelse som jag utlöser innebär att jag ska gå till köket och ge honom mat. Pga det så sjunger han opera också. Alltså jamar, för att man rör sig lite. För att han tror att han ska få mat. För han är som matte, han älskar mat. :) så han får lite motion iaf, kutar till köket så fort jag tenderar att röra lite på en fot eller så :D

 

Men just det problemet försvinner, katterna blir mätta längre, svinnet dvs skiten i lådorna blir färre. Pälsarna blir finare. Katterna blir lugnare och mer harmoniska. 

 

Jag kommer aldrig helbarfa. Av praktiska själ och tidsbrist. Kommer fortsätta ge torrisar och blötmat. Precis som jag gör nu. Men det här med att ge rått är lite som en kattsemester när det kommer till ägarskap, dom äter, ligger och jäser, håller sig mätta betydligt längre och att inte göra det till 100% betyder att man kan ge dom lite vad man vill, slipper tänka så mkt på benmängd och inälvor och annat.

 

Men jag har ff torrfoderskris, vet inte vad jag ska handla.